Dalahäst en svensk ikon med hjärtat i dalarna

En dalahäst är mer än en färgglad prydnad i trä. Den är en av Sveriges starkaste symboler, lika självklar som midsommarstången och röda stugor med vita knutar. Den bär på berättelser om hantverk, vardagsliv och stolthet. I dag syns hästarna i allt från hem och kontor till museer och designutställningar världen över, men ursprunget finns fortfarande i de små byarna runt Siljan.

När man studerar en traditionell häst på nära håll blir skillnaden mot en massproducerad souvenir tydlig. Varje kurva, varje penseldrag och varje färgskiftning har skapats av en människa med trä, färg och kniv som verktyg. Det är just kombinationen av enkel form, starka färger och genuint hantverk som gör hästen tidlös trots att den har rötter i 1600- och 1700-talens bondesamhälle.

Från barnleksak till nationell symbol

Den traditionella dalahästen började som en enkel leksak. Trätäljare använde spillbitar från annan tillverkning och formade små hästar åt barnen under mörka vinterkvällar. I Dalarna, där hästen länge varit ett viktigt djur i jord- och skogsbruk, var motivet självklart. De första hästarna var ofta omålade eller målades i en enda färg.

Med tiden växte ett mer medvetet hantverk fram. I byar som Nusnäs började skickliga täljare och målare specialisera sig på hästarna. Virket valdes noga, grovsågades, finsågades och täljdes för hand. Hantverket var och är fortfarande arbetsintensivt. Varje häst spacklas, grundmålas och slipas innan dekoratören lägger sitt mönster.

Det karaktäristiska mönstret kallas krusmålning och är nära släkt med kurbits, en dekorationsstil som ofta syns på allmogemöbler och klockfodral från Dalarna. Färgerna är klara och livfulla: rött, blått, grönt, gult och vitt som bildar blad, band och slingor. Allt målas på fri hand, utan schabloner. Därför blir varje häst unik, även när storlek och grundfärg är densamma.

Under 1900-talet tog hästen steget från lokalt hantverk till nationell ikon. Utställningar, världsmässor och turism gjorde att den röda hästen med vit och grön krusmålning började symbolisera Sverige utomlands. Många emigranter tog med sig hästar när de flyttade till Nordamerika, och för dem blev den en påminnelse om ursprunget. I dag förknippar många runt om i världen hästen direkt med Sverige på samma sätt som man tänker på Eiffeltornet när man hör Paris.

Hantverkets detaljer så formas en klassisk dalahäst

Trots att formen verkar enkel kräver en traditionell häst både tålamod och precision. En genomarbetad förklaring av processen visar hur mycket kunskap som ryms i varje föremål.

Först väljs virke med omsorg, ofta furu från raka, jämna stockar. Ämnena grovsågas i konturform. Därefter finsågas konturerna för att komma närmare den slutliga siluetten. Sedan tar täljarens arbete vid. Med kniv formas benen, ryggen, huvudet och halsens karakteristiska sväng. Små skillnader i vinkel och rundning ger varje häst en egen personlighet.

När formen är klar spacklas och slipas ytan. En jämn grund krävs för att färgen ska fästa och mönstret bli tydligt. Grundmålningen brukar ske i en täckande kulör, oftast röd, blå, vit eller svart. Den klassiska varianten är röd, men i dag finns många färger och storlekar, från små samlarobjekt på ett par centimeter till stora golvmodeller över en halv meter höga.

Dekoratören använder en särskild teknik för krusmålningen. Genom att ladda penseln med flera färger samtidigt skapas mjuka övergångar i ett och samma penseldrag. Slingrande blad, band och sadlar byggs upp steg för steg. Arbetet ställer höga krav på handlag färgerna ska flyta i varandra på ett kontrollerat sätt, utan att bli grumliga.

Som avslutning lackas hästen, både för glansens skull och för att skydda färgen. Resultatet är en slitstark yta som håller för många år på en fönsterbräda, i en bokhylla eller på ett skrivbord. När man ser processen i sin helhet blir det tydligt varför två hästar aldrig blir exakt likadana. Varje objekt bär spår av träet, täljaren och målarens val.

Dalahästen i dagens hem och som gåva

I moderna hem har hästen fått nya roller, men behållit sin symbolkraft. Många ser den som en länk mellan generationer en figur som ofta står i mor- och farföräldrars hem, men nu också får en självklar plats i nya bostäder. En ensam röd häst på en vit hylla kan bli en stark färgaccent, medan en grupp med olika storlekar och färger fungerar som ett litet konstarrangemang.

Hästen passar dessutom i många miljöer: i stugan, i lägenheten i stan, på kontoret eller i sommarhuset. Den kan kombineras med andra nordiska uttryck, som linne, ljusa träslag och enkel keramik, men bryter också fint mot mer industriell eller minimalistisk inredning. För många svenskar utomlands blir den en viktig symbol av tillhörighet, något som förklarar var de kommer ifrån.

Som gåva fungerar hästen i många sammanhang. Den ges ofta vid dop, födelsedagar, inflyttningar och avtackningar. För företag har den blivit en uppskattad present till internationella gäster, eftersom den både är lätt att resa med och tydligt representerar svensk kultur. En personlig häst kanske med gravyr, särskild färg eller särskilt mönster kan också bli ett minne som följer med genom livet.

Samtidigt har formspråket inspirerat till nya produkter. I dag finns allt från stålhästar som väggdekoration till posters, muggar, brickor och andra designföremål med hästmotiv. Den klassiska siluetten tolkas i metall, papper och textil, men kopplingen till Dalarna och svensk formtradition består.

För den som vill utforska traditionella hästar och andra svenska designprodukter samlade på ett ställe kan en titt hos byswedes ge en bra överblick. Där samlas klassiska symboler, hantverk och moderna tolkningar som gör det enkelt att föra vidare en levande svensk formtradition i vardagen.